Fattiga Riddare Sthlm

Insolvens Stockholm  YTTRANDE

Box 761   2008-11-01   
120 02 Årsta 

Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM 

Delbetänkandet SOU 2008:82  "Vägen tillbaka för överskuldsatta"

Sammanfattning

Vi är överlag positiva till de föreslagna ändringarna i skuldsaneringsinstitutet. Vi ser det positivt att skuldsaneringsinstitutet görs mer tillgängligt, att fler erbjuds möjlighet att bryta en långvarig obeståndsproblematik och att fler kan beviljas ekonomisk rehabilitering. Dock upplever vi stora brister i att man inte tar sikte på förebyggande åtgärder. Vi ser varje enskilt behov av skuldsanering som en del i ett samlat misslyckande. Detta misslyckande delas av borgenär och gäldenär. Med dagens ordning är det dock gäldenären som får bära större delen av ansvaret. Konsekvenserna av en misslyckad ekonomi är och blir större för en enskild person, än för ex. ett finansinstitut. De föreslagna åtgärderna är ett steg i rätt riktning men inte tillräckliga.

Inledande kommentar

Vi är inte säkra på vilket problem lagstiftaren avser lösa. För vem och vad är obestånd ett problem? För borgenären som inte får tillbaka sina pengar? För gäldenären som tvingas leva med obestånd? För samhället som, i värsta fall, måste gå in och försörja gäldenären? En avvägning däremellan? Vill man ha bättre siffror i skuldsaneringsstatistiken eller vill man komma till rätta med problematiken i sin helhet? Vill man arbeta rehabiliterande eller förebyggande eller både och? Hur många personer med obeståndsproblematik och överskuldsättning kan samhället acceptera? Var går gränsen för att anse skuldsaneringsinstitutet som lyckat? Vad är samhällets ansvar vid misslyckade krediter och avtal? 

Är avsikten med utredningen att bättra på skuldsaneringsstatistiken är utredningens förslag utomordentligt bra. Är avsikten att råda bot på överskuldsättningsproblematiken behövs fler åtgärder. Det särskilda yttrandet från Eugen Palmér och Charlotta Carrborg är utmärkta väl argumenterade exempel på nödvändiga förändringar. Vi ställer oss helt bakom deras uppfattning om behov av åtgärder som legat inom utredningens område men som inte föranlett några konkreta förslag från utredaren. Vi tycker det är olyckligt att man valt att avgränsa förändringar till endast skuldsaneringsinstitutet då obeståndsproblematiken behöver mer och fler åtgärder än endast skuldsaneringsinstitutet.  

Fallerade krediter bör innebära ett delat ansvar mellan borgenär/gäldenär. Krediter och avtal som ansökts/beviljats utifrån då kända inkomster och utgifter, borde gå lösa utan samhällets blandning om gäldenärens livssituation drastiskt förändrats. Vi ser Utsökningsbalken och skuldsaneringsinstitutet som lagar vilka skjuter allt ansvar på gäldenären fram till dess att en skuldsanering ev. beviljas. Först då blir det egentligen fråga om ett delat ansvar, borgenären tvingas ta sin del när den enskilde är så hårt drabbat att denne kan beviljas skuldsanering. Det kvarstår många olika hinder för den enskilde som gör att även hårt överskuldsatta inte heller i fortsättningen kommer att beviljas skuldsanering. 

Vi anser att ansvaret mellan borgenär/gäldenär bör inträda tidigare i skuldkedjan, främst för att förhindra obestånd. Borgenären måste åläggas ett visst ansvar när man lättvindligt beviljar krediter. Nuvarande diskussioner om t.ex. SMS-lån, är extrema avvikelser på en inte helt sund avtals/kreditmarknad. SMS-lånen har fört fram dessa problem i ljuset, men problemen har alltjämt förelegat även tidigare. 

Vi vill även poängtera att de risker som utredaren pekar på kring en restriktivare kreditgivning, inte är risker utan möjligheter. Kreditmarknaden idag fungerar inte tillfredsställande och med tanke på den ekonomiskt mycket turbulenta situationen i Sverige, med ökat antal exekutiva auktioner på bl.a. bostäder och ökad ärendeinströmning till KFM, kan en sundare och mer restriktiv kreditgivning framstå som tom positiv. Om antalet ärenden hos KFM ökar så betyder det att något gått fel, antingen vid beviljandet eller att gäldenärens inkomster/livssituation förändrats. I båda exemplen tycker vi det är mycket tveksamt om staten ska blanda sig i över huvudtaget.  

Man har i utredningen undvikit att ta reda på antalet evighetsgäldenärer, men utifrån de siffror som idag finns, främst från Kronofogden, innebär utredningens förslag åtgärder som berör ca 2-5 % av evighetsgäldenärerna. Vi finner det anmärkningsvärt att inga åtgärder föreslås för de resterande 95-98%. Vi tror att KFMs uppskattning mycket väl kan stämma. Med föreslagna förändringar inom skuldsaneringsinstitutet kommer fler söka och fler beviljas. För de personer som inte kan söka och som inte kvalificerar sig ser vi inga förändringar.  

Insolvens Stockholm är en gäldenärsförening. Vi tycker det är viktigt att påpeka att många intressenter varit delaktiga i utredningsprocessen, men inte någon gäldenärsrepresentant, dvs en stor del av de som de facto berörs av utredningen har inte tillåtits delta. Borgenärerna har haft representanter med, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och myndigheter har deltagit, men ingen part har deltagit med ett renodlat gäldenärsperspektiv. Även om vi skulle önska att t.ex. BuS skulle kunna representera gäldenärskollektivet är BuS oftast en kommunal verksamhet med myndighetansvar. Frånvaron av gäldenärsrepresentation under utredningens fortskridande ger stöd till frågorna vi ställde tidigare, vilket problem har man uppmärksammat och vems problem avser man lösa?

3:1 Allmänt om skuldsaneringslagen

Skuldsanering beviljas i dag i princip endast en gång.Det är önskvärt att denna regel förändras så att en möjlighet öppnas för att få skuldsanering en andra gång. Det händer saker i livet som man inte kan råda över och då man därför kan tvingas avbryta en pågående skuldsanering. Även om man skall vara restriktiv med ett andra beslut så bör möjligheten ändå finnas.

4.1.1 Konsumentverkets PM

Här konstaterar konsumentverket att kunskap och förmåga att planera sin egen ekonomi är viktigt för att undvika överskuldsättning. Detta är också vår erfarenhet och vi kan bara hoppas att detta inte bara stannar vid ett konstaterande utan att konkreta förslag och åtgärder kan läggas fram för att åstadkomma förändringar. 

Konsumentverkets förslag som presenteras på sid. 53 och 54 i utredningen. Är alldeles utmärkta förslag. Med vår erfarenhet kan vi bara instämma och hoppas att ansvariga tar tag i dessa så att de blir genomförda.

6:3 Betydelsen av skuldernas ålder

Att skuldernas ålder minskar i betydelse är positivt.

Vi träffar många människor som ofrivilligt hamnat i en svår ekonomisk situation. Att, som idag, vänta tre – fyra år på att ansöka om skuldsanering är destruktivt och får många negativa konsekvenser för den skuldsatte. Målet måste ändå vara att man skall komma tillbaka till en normal ekonomi så snart det bara går. Det tjänar alla på. Det finns otaliga exempel på människor som gör allt för att inte sluta betala på skulderna. De försakar både mat och annat. Gör allt i flera år för att inte hamna hos kronofogden. Dessa människor, som gör mer än vad de egentligen behöver, missgynnas av dagens skuldsaneringslag. Att därför tona ner skuldernas ålder och istället göra en helhetsbedömning om en ekonomisk rehabilitering anser vi vara mycket positivt. Således ett utmärkt förslag från utredaren och vi stöder helt denna tanke. Med detta förslag premieras de som verkligen försöker betala in i det sista.

6.6 Betalningstiden förkortas

Människor som beviljas skuldsanering har ofta levt med utmätning eller hot om utmätning under lång tid. Att skuldsaneringstiden kortas från tre till fem år är positivt då vi tror att fler kommer se skuldsanering som ett alternativ möjligt att söka

7.3 Ändringsförslagen avseende…

Vi ansluter till utredningens förslag att lagstiftningen skall gälla alla fysiska personer även om de inte har en anknytning till näringslivet. Utredningen motiverar det väl.

8.2.2 Absolut preskription

Vi tror i motsats till utredaren att en absolut preskription är inte bara önskvärt utan också nödvändigt. Vi anser att en absolut preskription på ex 10 år bör införas. Har man inte, under 10 år, lyckats driva in en fordran, är det inte orimligt att anta att chansen till fullständig betalning under återstoden av gäldenärens livstid är liten eller obefintlig. 

En absolut preskription skulle kanske inte göra gäldenären skuldfri då skuldsättning ofta fortsätter även efter en person blivit föremål för utmätning. Den skuldsättningen handlar ofta om rena överlevnadsskulder, såsom elräkningar, uppvärmningskostnader, telefonavgifter, dagisavgifter m.m. Det är alltså sällan fråga om ren konsumtion utan det handlar till större delen om att tillgodose grundläggande behov. 

Den största förändringen en absolut preskription skulle medföra är att stärka gäldenärens roll gentemot borgenären. Det skulle antagligen öppna upp borgenärens förhandlingsvilja gentemot gäldenären och möjliggöra fler frivilliga överenskommelser och ackord. 

Fördelarna med absolut preskription anser vi vida överstiger nackdelarna. Fördelarna är en mer restriktiv kreditmarknad (det behövs en rejäl sanering), samt att man undviker nyrekrytering av individer som lever hela sitt liv som skuldsatt/överskuldsatt.

Idag saknas medel för gäldenärerna att få till uppgörelser, det bygger helt och hållet på  fordringsägarens goda vilja, eftersom de har en försäkring i ryggen som inget kan mäta sig med, KFMs verkställighet och utsökningsbalken. Försäkringen täcks med skattemedel och självrisken läggs på den totala skulden för gäldenären. En ordning som saknar motsvarighet.  

Vi anser att en "absolut preskription" om 10 år bör införas.

8.2.3 Avräkning av kapitalbelopp före ränta

Vi är besvikna över att något förslag om detta inte finns med i utredningen. Även detta är en nödvändig åtgärd för att förebygga evighetsgäldenärer. Vi anser att om staten ska gå in och tvinga medborgare att leva på fattigdomsgränsen ska också staten se till att den perioden blir så kort som möjligt.

Avsnitt 8.2.5

Vi anser att Kronofogden så snart det bara är möjligt att genomföra skall pröva frågan om preskription "ex officio". Idag är det en tämligen trög ordning där gäldenären måste invända, vilket i sig ställer höga krav på goda kunskaper om systemet. Vår erfarenhet är att de som berörs inte har denna kunskap och har dessutom svårt att ta reda på detta under resans gång, de är fullt upptagna med att överleva från ena dagen till den andra. I dagsläget drivs många fordringar in som redan är preskriberade, men frågan har inte prövats p.g.a. att kunskapen hos gäldenären saknas. Detta kan enkelt genomföras genom att borgenären vid inlämnandet av ett ärende till KFM måste påvisa vilka preskriptionsavbrott som skett. Kan inte borgenären redovisa för att preskriptionsavbrott skett ska staten inte heller hjälpa borgenären med reglering av skuld via utmätning. 

Överlag anser vi att staten ska vara försiktig med när och hur den ska "lägga sig i" och att staten kan kräva att få ordentligt med underlag innan den tvingar sig på en enskild person med så pass kränkande tvingande behandling som att beslagta pengar för den enskilde.  

Vi anser att prövning av preskription ex officio bör införas samtidigt som ändringen i skuldsaneringslagen genomförs.

8.2.7-8 Sociala lån – saneringslån

En privatekonomi behöver ett sparat kapital för att klara vardagen. Detta gäller framförallt barnfamiljer som under årets olika årstider ska finansiera växande barns behov av kläder. En inte helt ringa kostnad. Idag är det omöjligt att med utmätning spara något kapital, dels för att normalbeloppen är så lågt satta, dels för att KFM använder sig av "utmätning av bankmedel", dvs. skulle en gäldenär på obestånd och med utmätning klara spara något kapital utmäter KFM detta direkt från banken. Det handlar om ekonomiskt svaga människor. Sociala lån skulle möjliggöra för dessa familjer, likt ordningen i Finland, kunna låna pengar för att klara inköp som inte ryms inom månadens förbehållsbelopp. 

Vad gäller saneringslån ser vi även där ett stort behov av en sådan lösning. Många har flera mindre skulder med hög ränta viket ger en månadsbetalning blir orimligt högt. Den "vanliga" banken har avslagit deras ansökan om att ett lån för att sanera ekonomin. Enda möjligheten för dessa människor är oftast att låta det mesta gå till kronofogden för indrivning. En för samhället kostsam procedur. Här skulle det gå att med ganska enkla medel kunna hjälpa till genom att införa saneringslån. Detta skulle medföra att ett antal gäldenärer som riskerar obestånd fick en möjlighet att starta på nytt och undvika långvarig utmätning. 

Vi beklagar utredningens slutsatser att inte vilja verka för att införa ovanstående lånetyper. Ett för samhället kostsamt misstag, enligt oss.

Övrigt

Umgängesföräldrar måste få  ett tillägg för kostnader för umgängesbarn. Ska man följa Utsökningsbalkens intentioner ska det ligga just över riksnormen för ekonomiskt bistånd. Det blir för dumt att enskilda utmäts till en nivå som ligger under en bidragsnivå. Det finns även andra sådana misstag, ex Försäkringskassans räknegrund för bostadsbidrag som ibland möjliggör en större utmätning. Skattepengar ska inte förvaltas på det sättet, anser vi.  

Det måste bli lättare att få  tillstånd frivilliga betalningsuppgörelser med staten. Vi hjälper ibland personer med uppgörelser och ackord. Här har staten ändrat sina regler så det är i stort sett omöjligt att göra sådana uppgörelser. Staten kan bara gå med på uppgörelser när  den sökande uppfyller skuldsaneringslagens kriteriet. Om alla övriga fordringsägare accepterar en frivillig uppgörelse borde staten vara mer öppen för att också acceptera en sådan. 

Ska man försöka underlätta för de skuldsatta tycker vi det borde ligga på borgenärernas ansvar att vid en beviljad skuldsanering meddela gäldenären hur betalningarna rent praktiskt ska ske. Många svaga gäldenärer har idag ett stort arbete med att kontakta sina borgenärer/ombud. Antalet skulder kan uppgå till 50-60 st och betalningsplanen kan därför innebära olika borgenärer från månad till månad. Borgenärerna bör ha goda möjligheter att lägga upp rutiner för att i god tid innan respektive betalningsdatum meddela gäldenären om avier kommer att skickas ut, vilket plusgiro eller bankgiro som betalning ska ske till, om flera skulder till samma borgenär kan slås ihop eller om de ska betalas separat, samt vilken referens eller OCR-nummer som ska anges. 

Vid förra skuldsaneringsutredningen hade man med ett förslag om ett slags uppsamlingskonto. Förslaget kom aldrig med i lagen. Detta är värt att titta på igen i anslutning till denna utredning. 
 
Beslutande för styrelsen   Föredragande

2009-01-12    2009-01-12 
 

Ulrika Ring    Dag Ståhlfors

Ordförande    Kassör